cristofer Рmalm̦, cph, sthlm.

Ni som tyckte om tankarna i blogginlägget om jämställdhet kan känna er lugna. Den frÃ¥gan ska drivas vidare – pÃ¥ olika sätt. Tyvärr kan jag inte riktigt gÃ¥ in pÃ¥ hur, men sÃ¥ snart jag kan det kommer jag att basunera ut det!

Men intressant är att frÃ¥gan är sÃ¥ het – och att näringslivet är sÃ¥ tyst sÃ¥ tyst. Det mesta man hör är hackande pÃ¥ den som sticker ut hakan -oftast i stil med ”gör det bättre själv, dÃ¥!”. SÃ¥ oerhört infantilt. Gör om gör rätt. Hur svÃ¥rt kan det vara?

I helgen blir det lite familj och förhoppningsvis bra väder – Ã¥tminstone enligt väderkartan. Dagens rosébubbel-tips är Bestheim, en Cremant frÃ¥n alsace. Bättre rosébubbel finns inte bolagets standarsortiment under 100:-.

Och för er som undrade hur det gick med min hälsosamma livsstil så kan jag meddela att det är -10kg i resultat, att träningen gett resultat på både fysik och hälsa och att det tidigare så socker-stinna livet nu är utbytt mot bulgur, sallader och allehanda nyttigheter, men med plats för en del osunda inslag också. Men inte varje dag och inte i stora mängder. Och sällan har jag mått så bra och ätit så gott!

Den 7/6 är det val till Europaparlamentet. Alldeles oavsett vad du röstar pÃ¥ tycker jag att du ska gÃ¥ och rösta. Fr.o.m. idag kan du göra det pÃ¥ en mängd ställen som t.ex. ICA MAXI i Västra Hamnen om du som jag bor i Malmö. Men om du, som jag, tycker att ett litet exportberoende land är beroende av att handeln fÃ¥r vara fri och inte omgärdas av en massa handelshinder och höga tullar som försvÃ¥rar för Sverige och andra länder att sälja sina produkter – dÃ¥ tycker jag du ska ta en titt pÃ¥ moderaterna i allmänhet och Christofer Fjellner i synnerhet.

Läser idag först artiklarna i Veckans Affärer om Hagströmmers utspel angÃ¥ende kvinnlig representation i styrelser och företagsledningar. Han har fÃ¥tt en del kritik för att han själv inte är speciellt duktig pÃ¥ detta – vilket han själv ocksÃ¥ tycker är ”pinsamt”. Men det märks att han har ett brinnande intresse.

Jag förstÃ¥r hans problem. Det är verkligen inte lätt det här med kvinnor i ledande positioner. Inte för att de inte finns, klarar eller vill ha jobben, men de är till viss del svÃ¥ra att identifiera, men framför allt svÃ¥ra att attrahera. Jag har själv suttit i mÃ¥nga rekryteringar med explicit uppdrag att hitta en kvinna och – det har inte varit lätt. Till att börja med har män en ytterst reell tendens att rekommendera sina kompisar, dvs andra män. Till att fortsätta med sÃ¥ har kvinnor en tendens att säga nej först – oftast av praktiska skäl. Barnen sätts allt som oftast i främsta rummet. Mannen är dock genast intresserad alldeles oavsett om han har barn eller ej, märkligt nog. Men som om det inte vore nog sÃ¥ finns det helt enkelt färre kvinnor att välja pÃ¥ i ledande positioner. SÃ¥ urvalet tenderar att tilta till männens fördel – Ã¥tminstone i volym.

Det krävs alltsÃ¥ att du har en rekryterare som känner mycket folk. Kvinnligt folk. Och som kan konsten att hitta lösningar pÃ¥ de där praktiska problemen med mycket resor, lÃ¥nga dagar som krockar med barnen och den allmänna press det innebär att sitta i den absoluta toppen av en stor organisation.Och som inte tar ”Nej tack!” som ett svar.

Tyvärr är de flesta topprekryterare män som rekryterat män i väldigt många år. Och de har också sällan guts nog att gå emot sin kund och presentera kvinnliga alternativ när dessa uppenbarligen inte eftersöks.

Själv funderar jag pÃ¥ att göra en satsning pÃ¥ just denna nisch – att jobba med att lösa kundens problem och hitta rätt kompetens är självklart. Men att baka in i affärsidén att alltid jobba aktivt med att hitta fler av de som inte finns pÃ¥ positionerna i frÃ¥ga, vare sig det är en kvinna, en person med utländsk härkomst eller nÃ¥got annat man kan tycka fattas. Och presentera dem oavsett om det är populärt eller ej.

Hagströmmer har en mycket viktig poäng. Han säger att vi ska strunta i styrelsenivÃ¥n och fokusera pÃ¥ företagsledningarna – sÃ¥ löser det andra problemet sig självt till sist. Där har han helt rätt. Det har jag propagerat i nÃ¥gra Ã¥r nu. För det är märkligt hur ofta jag fÃ¥r höra att man vill ha in en kvinna. Som personalchef. Som marknadschef. Som Kommunikationschef. Men inte som VD/CEO, inte som COO, inte som CFO. Nej, där vill man trots allt ha en redig karl. En rejäl kille. Och det är där vi mÃ¥ste göra nÃ¥got. För det är de positionerna styrelsemedlemmarna tas ifrÃ¥n. Utan kvinnor där kommer det alltid att skyllas pÃ¥ att man inte kan hitta nÃ¥gon eller pÃ¥ att de tackar nej.

Ledsen för bloggtystnad under ett tag, men solen har visat sig från sin allt för fina sida andra tankar än bloggen har uppehållit mig. Mer om det senare.

Snart är det Europaval. Ja, alltsÃ¥ till parlamentet, inte till kommissionen och ministerrÃ¥det. De väljs ju indirekt av vÃ¥ra folkvalda nationella parlament och regeringar. SÃ¥tillvida gör svenska folket rätt i att röstskolka i detta val – de tycker sig inte fÃ¥ tillräckligt inflytande över vem som bestämmer. De kanske egentligen vill se ett federalt EU med ett parlament som utser sin regering? Och med en president? Som vi själva väljer? Det är nog bara en tidsfrÃ¥ga innan vi är där, men det är nog inte rätt tid än. Vill vi verkligen att Italienarna bestämmer över aborträtten? Bara för att ta ett exempel.

Men intressant nog börjar vi närma oss varandra. I Rüsselsheim är man numera inte lika illasinnad mot bröderna på Saab i Trollhättan. Vi börjar förstå att vi hänger ihop. Faller den ena faller den andra. Det kan vi nog tacka krisen för.

Men i Eurovision inträffar andra intressanta saker. Européerna gÃ¥r man ur huse för at rösta pÃ¥ ”Norge möter Vitryssland” bÃ¥de i en person och i en melodi. Man slÃ¥s av hur mycket folkmusik som faktiskt slÃ¥r igenom i bidragen i Ã¥r. Det var faktiskt sÃ¥ tävlingen började en gÃ¥ng i tiden, med just folkmusik – som för att förbrödra Europa med musik. Lustigt nog är det precis det som sker. I topp pÃ¥ iTunes i helgen lÃ¥g Bosnien med sin ”Balkan möter Coldplay-lÃ¥t” dvs. Bistra Voda. Även Armenien lÃ¥g i toppstriden.

SÃ¥ det är uppenbart att vi vill vara Européer. Men vi vill ha politiker som stÃ¥r till svars för oss och vi vill att beslut tas för att vi vill att de tas! Men att göra som socialdemokraterna gör nu och säga att de vill skapa jobb och at de kan göra det frÃ¥n Parlamentet pÃ¥ EU-nivÃ¥, det är ju bara djupt oärligt. EU-parlamentet förfogar inte över en jobbpolitik, eller ens nÃ¥gra instrument – alls – för att skapa nya jobb. Det gör man nationellt, regionalt och lokalt. SÃ¥nt här tror jag kommer straffa sig. Folk gillar inte att bli lurade, helt enkelt.

Min egen kandidat heter Christofer Fjellner. Han har drivit på som satan för individens frihet  i de nya lager om IPRED och Telekomdirektivet, som står inför oss. Han har hållit tillbaka fransoser som vill detaljreglera vad du får göra och inte gör på Internet. Han har, helt kort, levererat för sina väljare. Varit närvarande och pådrivande. Och han står upp för frihandel, för sunda villkor i en global värld. Och för dig som medborgare och väljare. Det är värt min röst i alla fall! Kanske din också?