cristofer Рmalm̦, cph, sthlm.

Ja. Jag tänker mest på den. Zarah Leander.

Det är sÃ¥ dystert sÃ¥ man blir galen. Jag älskar den lÃ¥ten. Spela den pÃ¥ en strand när det är strÃ¥lande sol och +35 och jag GARANTERAR att alla blir deprimerade. EmellanÃ¥t är man “in the mood for gloom”. EmellanÃ¥t inte.

Singin in the rain saknar helt den typen av mörker. Den handlar mer om ja.. ja, det spelar faktiskt ingen roll vad den handlar om. Men okej. Recap.

Stumfilmen möter talfilmen. Den stora stjärnan har ingen röst. Hon är patetisk. Hon kan inte tala inte sjunga. Hon blir dubbad. Vägrar gilla läget. Fejkar. Och blir avslöjad. Detta är faktiskt hela manuset. Men det är 3 timmars föreställning.

För att fylla ut, finns fantastiska dansnummer. Och en regnmaskin. Koreografin och iscensttäningen följer slaviskt originalet, dvs filmen. Exakt. Och dansnummrena är bländande bra. Regnet ÖSER ner. 3500 liter ser jag forsa ned. Och det finns 8000 liter totalt.

Men det räcker inte. Publiken som går därifrån är tudelad. En del älskar det. De är alla över 40-50. De kommer ihåg filmen. Älskar nostalgin.

Vi andra är av annan åsikt. Några är för unga för att komma ihåg filmen. Andra har sett och tycker det var bättre på film. Men oavsett. Det håller inte. Det är daterat. Det speglar inte vår tid. Det saknar relevans. Och berättarformen håller inte heller. Den känns lika daterad. Monolog. Dialog. Dans-utfyllnad.

Men vad värre är. Det är en privatteateruppsättning. I ett skattefinansierat hus. Och med Oscars ensemble. Det är inte rimligt mot husets anställda. Det är inte rimligt att skattesubventionera en privat uppsättning. Det är inte rimligt att göra något som saknar relevans i ett sånt hus.

Nej tyvärr. Malmö Opera är ett fantastiskt hus och kompani. Men det här håller inte. Och det är framför allt Oscars fel. Och beställarens. Dvs den avgågna chefens. Det är ju för väl.

Ja.. alltså.. filmen menar jag.

Rätt patetiska karaktärer, vansinnigt fjolliga, men inte desto mindre trovärdiga. Man måste faktiskt beundra Jim Carrey rollfigur.

En story om en överintelligent kille, hans nÃ¥got naiva moatjé och hur han genom innovativitet lyckas med de mest galna utbrytarförsök, lurendrejerier och bedrägerier. Och sÃ¥ är han… bög. BÖG! JÄTTEBÖG! Ja, enligt helt och hÃ¥llet egen utsaga. NÃ¥väl.

Se filmen. Bra underhållning. Skruvad story. Fantastiskt skådespeleri. Och en alltigenom sann historia (!). Bara en sån sak..

Men filmen har fÃ¥tt mycket kritik – för just karaktärerna. För fjolligt, för stereotypt. Framför allt är det gayvärlden själv som inte vill porträtteras sÃ¥ här. Varför inte det? ..undrar jag. De här typerna finns i vÃ¥r värld. Hysteriska fjollor. Businesspeople. Fake it til you make it. De finns. Och vill man fjolla till det sÃ¥ gör man väl det. Det kan vara patetiskt. Det kan vara kul. Det kan vara underbart. Men vissa är sÃ¥. Andra är vansinnigt maskulina, galet hÃ¥rda. Andra är som folk är mest. Det kallas mÃ¥ngfald. Och det är bra. Riktigt bra. Man ska fÃ¥ vara som man vill.

Gravitonas.

Shameless. Skamlös Stöld.

Alice Cooper Posion – naturligtvis!
Alexander Bard är kungen av stöld. F’lÃ¥t lÃ¥n… Gör man det bra är det bara.. sÃ¥ bra.. Och kallar man det dessutom för shameless.. Haha.. humor..

AHHH!!

Jag blir galen!

Det är så bra! Köp för tusan!

Ja, alltsÃ¥.. Gravitonas. Nya singeln, “Religious”. Se/lyssna pÃ¥ den i iTunes

Briljant. Ingen refräng. Men ändÃ¥ sÃ¥n otrolig listpotential. Army Tabernacle Choir möter Vacuum med en liten släng av.. Äh, skit i det. Det här är bland det bästa jag hört pÃ¥ mycket länge. Nej. Det här är det bästa sedan BWO’s debutsingel. Right on up there med Living in a fantasy. Fast ett annat uttryck. Och rock’n'roll. Gittarer.

Jag gillar verkligen det här projektet. Tror det kan bli riktigt stort. När jag hörde nya EP:n första gÃ¥ngen för nÃ¥gon vecka sen insÃ¥g man att första singeln bara var en testbalong. Det finns – som alltid – en större plan.

Religious är andra singeln frÃ¥n Gravitonas och en del av en EP. I höst följer ett album. Det Ã¥terstÃ¥ att se om Bard lyckas toppa BWO’s första album som var rena greatest hits-plattan, fast det var en debutplatta. Jag har en stark känsla av att det lyckas.

Sommaren är slut. Ja, inte slut. Men vardagen har återvänt. Nu får man ta sig i kragen. Blogga för fan!!

Ja, okej dÃ¥. If you wish. I’m here. I’m queer. You’re used to it.

Vilken underbar dag det blev igår! Solen strålade, alla var glada. Tyvärr blev det inte middag hos kungen, men väl hos ack så trevliga Restaurang Prinsen.

Idag kurerar vi oss med en sval Hof i solen på Lisa på Torget, som sedan följs av en avkopplad familjemiddag hos mor.

Gustav Adols Torg. Opera d’amore. Det mÃ¥ste vara mycket mer än 250.000 personer ute. Hela Sthlm är pÃ¥ fötter idag.

Jag fick precis ett lunchbord för Catenaccis smörgåsbord på Café Operas uteservering. Bara så där. Tusentals människor i Kungsan. Men ingen vill ha bra mat?

Noterar att det körs ut mat till alla poliser. De får naturligtvis princess bakelser.