ESS och Max IV är två forskningsinvesteringar av extrem storlek som nu kommer byggas i Lund. I praktiken är det ett samarbete (I ESS fall) med många investerare, i form av andra EU-länder, och innefattar samarbeten över sundet såväl som med Tyskland. Detta skapar en forskningskorridor från Hamburg via Kiel, Köpenhamn till Malmö / Lund och vidare till Göteborg och Oslo. En rätt fantastisk insats som visar på dynamiken i internationellt och regionalt samarbete. Men dock säger Allan Larsson att Danskarna, som får ett Data Management center där data samlas upp och analyseras, får en mycket högre ”bang for their buck” än vad de fått om de gjort detta själva – i Danmark. De får faktiskt så mycket som en multipel på sju (7!) i jämförelse med att göra det själva. Det är ju bra för danskarna. Men för oss som känner danskarna kan jag inte låta bli att fundera på vad som kom först.. Det känns som att danskarna gjorde sin hemläxa innan erbjudandet – så när Sverige väl kom till punkten att fråga vad de ville ha för att stödja en svensk kandidatur, så sa de ”ett data management center” – och visste redan då att det var en av de mest lönsamma bitarna. Således gick Sverige alltså misste om en väldigt bra affär. Det brukar ofta bli så i affärer med Danmark. För en liten insats får de maximal utdelning. Inget ont om Danmark. That’s business.

Men det är därför man ska jobba i Danmark. För att lära sig göra affärer. Lukrativa affärer. Det är de förbannat duktiga på.