Ledsen för bloggtystnad under ett tag, men solen har visat sig från sin allt för fina sida andra tankar än bloggen har uppehållit mig. Mer om det senare.
Snart är det Europaval. Ja, alltså till parlamentet, inte till kommissionen och ministerrådet. De väljs ju indirekt av våra folkvalda nationella parlament och regeringar. Såtillvida gör svenska folket rätt i att röstskolka i detta val – de tycker sig inte få tillräckligt inflytande över vem som bestämmer. De kanske egentligen vill se ett federalt EU med ett parlament som utser sin regering? Och med en president? Som vi själva väljer? Det är nog bara en tidsfråga innan vi är där, men det är nog inte rätt tid än. Vill vi verkligen att Italienarna bestämmer över aborträtten? Bara för att ta ett exempel.
Men intressant nog börjar vi närma oss varandra. I Rüsselsheim är man numera inte lika illasinnad mot bröderna på Saab i Trollhättan. Vi börjar förstå att vi hänger ihop. Faller den ena faller den andra. Det kan vi nog tacka krisen för.
Men i Eurovision inträffar andra intressanta saker. Européerna går man ur huse för at rösta på “Norge möter Vitryssland” både i en person och i en melodi. Man slås av hur mycket folkmusik som faktiskt slår igenom i bidragen i år. Det var faktiskt så tävlingen började en gång i tiden, med just folkmusik – som för att förbrödra Europa med musik. Lustigt nog är det precis det som sker. I topp på iTunes i helgen låg Bosnien med sin “Balkan möter Coldplay-låt” dvs. Bistra Voda. Även Armenien låg i toppstriden.
Så det är uppenbart att vi vill vara Européer. Men vi vill ha politiker som står till svars för oss och vi vill att beslut tas för att vi vill att de tas! Men att göra som socialdemokraterna gör nu och säga att de vill skapa jobb och at de kan göra det från Parlamentet på EU-nivå, det är ju bara djupt oärligt. EU-parlamentet förfogar inte över en jobbpolitik, eller ens några instrument – alls – för att skapa nya jobb. Det gör man nationellt, regionalt och lokalt. Sånt här tror jag kommer straffa sig. Folk gillar inte att bli lurade, helt enkelt.
Min egen kandidat heter Christofer Fjellner. Han har drivit på som satan för individens frihet i de nya lager om IPRED och Telekomdirektivet, som står inför oss. Han har hållit tillbaka fransoser som vill detaljreglera vad du får göra och inte gör på Internet. Han har, helt kort, levererat för sina väljare. Varit närvarande och pådrivande. Och han står upp för frihandel, för sunda villkor i en global värld. Och för dig som medborgare och väljare. Det är värt min röst i alla fall! Kanske din också?
Comment