Ja. Igår var det alltså Don Carlos. Premiär och Staffan Valdemar Holms avskedföreställning i rollen som teaterchef för Dramaten. Han och frun Bente Lykke Møller lever i konstnärlig symbios och arbetar fram sina verk tillsammans. I detta fall en extremt avskalad scenografi av Bente, helt i grått och svart. Alla bär samma kläder så att vi inte ska få några markörer om vem som är vem, utan tvingas följa texten och intrycken som ges på scen. Och vilka intryck!
Det här är helt enkelt genialt. Och jag måste säga att Dramaten ligger i en helt annan klass än resten av teater-Sverige. Skådespeleriet är trollbindande och jag sitter emellanåt lika engagerad i folks interna konflikter som om det vore min egen familj. Smärtan blir emellanåt outhärdlig, som i Gunnel Freds ångestladdade utbrott på bilden.
3 timmar och 40 minuter av hovintriger. I grått. Det kanske inte låter som världens roligaste lördagsunderhållning, men det är verkligen fantastiskt bra! Det är mycket sällan jag gillar moderniserade klassiker, det faller allt för ofta platt och lättsamt, till arkivet av “kommer inte ihåg, fick nog inga riktiga intryck av den uppsättningen”. Men Valdemar Holms uppsättning av Schillers Don Carlos kommer att sitta kvar. Länge. Vilka scener! Läckert, modernt, suggestivt, mörkt, roligt (!) och fyllt med humoristiska inslag.
Summa summarum en mycket värdig och stilig exit för Staffan Valdemar Holm. Hoppas han kommer tillbaka snart!
Comment