Alex Schulman – Skynda att Älska
2009
Sitter på altanen. En av årets första försommarkvällar. Solnedgång. Så förlåt om jag kanske är överdrivet positiv.
Det här inlägget ska handla om Alex Schulmans nya bok “Skynda att älska”.
Första gången jag hörde talas om denna bok blev jag irriterad eftersom TV4 valde att tonsätta inslaget med sången från titeln. På rikssvenska. Fel. Det är en ytterst finlandssvensk sång och den ska göras på finlandssvenska. Och så enkelt är det. Den har spelats i min barndom i den ytterst finlandssvenska skärgården i Pellinge, utanför Borgå. Där satt Tove Jansson och skrev om sina mumintroll. Och där satt jag i hennes knä och fick sagorna lästa för mig. Så den visan ska sjungas på finlandssvenska.
Så förlåt mig om jag blir nostalgisk. Men Alex och jag har en del gemensamt. Vi är bägge födda 1976, hans pappa var finlandssvensk, precis som min mor. Hans pappa var 57 när han föddes, precis som min pappa var. Han har också koppling till Värmland, precis som jag har via min far. Kort och gott: Vi har väldigt många gemensamma nämnare – vilket i ärlighetens namn förvånade mig.
Men boken är verkligen helt underbar. Underfundig på det där finlandssvenska viset (tänk Tove Jansson, om du inte förstår vad jag menar) och visar en varm respekt för en far som trots allt kanske lämnade en del i övrigt att önska.
Ja har sett en del psykologiska utsvävningar om vad som borde lämnats ut i den här boken, vad som saknas. Men det ska faktiskt inte finnas där. Alex har skrivit en mogen bok, ett tal till en avliden far, men också en insiktsfull bok som faktiskt är fylld av kärlek, skratt, sorg och en berättelse om det liv vi bägge vuxit upp i. I förorten. Med pappor som ville vårt bästa och som ville lära oss om allt vi inte förstod – och kanske inte var så intresserade av heller. I alla fall inte då. De kanske inte alltid insåg att vi var för unga för att läras – eller så insåg de helt enkelt att deras tid var för knapp. Oavsett vad så tror jag att Alex kände samma sak som jag. “Varför just nu, nu när jag äntligen vill lära mig, nu när jag äntligen kan lära mig” när pappa gick bort. Det genomsyrar hans bok – och det är något som jag verkligen tror förenar alla barn med äldre föräldrar.
Jag rekommenderar den verkligen varmt. En underbar liten bok som du borde läsa i sommar. Skratta till och kanske gråta en skvätt. (Och ja, det gäller även dig Magda – läs den! Du kommer gilla den. Och troligen omvärdera din åsikt.)
Själv tänker jag ge mitt exemplar till min mor. Med motiveringen att hon kommer förstå hur jag såg på min far när jag växte upp. Jag tror vi har lite olika perspektiv men hon kommer nog förstå en del saker om hur jag tänkte och resonerade, som hon kanske inte funderat över eller sett tidigare. Och så kommer hon att le. Och kanske gråta en skvätt.
Comment