Kom nu ihåg att vänsterns retorik säger att det bara är rika människor som utnyttjar avdraget. Då är det ju en resursöverföring från rik till fattig. Inte tvärtom. Och det är väl just sådan resursöverföring han brukar gilla? Hur kan man vara emot det?

Dessutom visade Rapports granskning igår att det är lika många låg- respektive höginkomsttagare som utnyttjar avdraget. Rätt jämlikt med andra ord. Totalt är låg- och medelinkomsttagarna 70% av branschens kunder.

Själv jobbar jag också med att sälja min arbetstid som en tjänst. Jag bara undrar. Var drar man gränsen. När blir en tjänst fin? När blir den ful? När blir man utnyttjad? Och var upphör utnyttjandet? Det är väl utmärkt att folk får jobb, att någon är beredd att betala för det och att nya företag föds? Och en sak måste klargöras. Det är inte fråga om en subventionering av städbranschen. Det är ett avdrag. Om man kallar ett avdrag för subvention är det detsamma som att säga att alla pengar tillhör staten och det de väljer att inte ta, det är en subvention.

Dvs alla dina pengar tillhör staten och de har tolkningsföreträde kring vad du bör lägga dina pengar på. Är det så vi vill ha det?