cristofer – malmö, cph, sthlm.

Ni som tyckte om tankarna i blogginlägget om jämställdhet kan känna er lugna. Den frågan ska drivas vidare – på olika sätt. Tyvärr kan jag inte riktigt gå in på hur, men så snart jag kan det kommer jag att basunera ut det!

Men intressant är att frågan är så het – och att näringslivet är så tyst så tyst. Det mesta man hör är hackande på den som sticker ut hakan -oftast i stil med “gör det bättre själv, då!”. Så oerhört infantilt. Gör om gör rätt. Hur svårt kan det vara?

I helgen blir det lite familj och förhoppningsvis bra väder – åtminstone enligt väderkartan. Dagens rosébubbel-tips är Bestheim, en Cremant från alsace. Bättre rosébubbel finns inte bolagets standarsortiment under 100:-.

Och för er som undrade hur det gick med min hälsosamma livsstil så kan jag meddela att det är -10kg i resultat, att träningen gett resultat på både fysik och hälsa och att det tidigare så socker-stinna livet nu är utbytt mot bulgur, sallader och allehanda nyttigheter, men med plats för en del osunda inslag också. Men inte varje dag och inte i stora mängder. Och sällan har jag mått så bra och ätit så gott!

Läser idag först artiklarna i Veckans Affärer om Hagströmmers utspel angående kvinnlig representation i styrelser och företagsledningar. Han har fått en del kritik för att han själv inte är speciellt duktig på detta – vilket han själv också tycker är “pinsamt”. Men det märks att han har ett brinnande intresse.

Jag förstår hans problem. Det är verkligen inte lätt det här med kvinnor i ledande positioner. Inte för att de inte finns, klarar eller vill ha jobben, men de är till viss del svåra att identifiera, men framför allt svåra att attrahera. Jag har själv suttit i många rekryteringar med explicit uppdrag att hitta en kvinna och – det har inte varit lätt. Till att börja med har män en ytterst reell tendens att rekommendera sina kompisar, dvs andra män. Till att fortsätta med så har kvinnor en tendens att säga nej först – oftast av praktiska skäl. Barnen sätts allt som oftast i främsta rummet. Mannen är dock genast intresserad alldeles oavsett om han har barn eller ej, märkligt nog. Men som om det inte vore nog så finns det helt enkelt färre kvinnor att välja på i ledande positioner. Så urvalet tenderar att tilta till männens fördel – åtminstone i volym.

Det krävs alltså att du har en rekryterare som känner mycket folk. Kvinnligt folk. Och som kan konsten att hitta lösningar på de där praktiska problemen med mycket resor, långa dagar som krockar med barnen och den allmänna press det innebär att sitta i den absoluta toppen av en stor organisation.Och som inte tar “Nej tack!” som ett svar.

Tyvärr är de flesta topprekryterare män som rekryterat män i väldigt många år. Och de har också sällan guts nog att gå emot sin kund och presentera kvinnliga alternativ när dessa uppenbarligen inte eftersöks.

Själv funderar jag på att göra en satsning på just denna nisch – att jobba med att lösa kundens problem och hitta rätt kompetens är självklart. Men att baka in i affärsidén att alltid jobba aktivt med att hitta fler av de som inte finns på positionerna i fråga, vare sig det är en kvinna, en person med utländsk härkomst eller något annat man kan tycka fattas. Och presentera dem oavsett om det är populärt eller ej.

Hagströmmer har en mycket viktig poäng. Han säger att vi ska strunta i styrelsenivån och fokusera på företagsledningarna – så löser det andra problemet sig självt till sist. Där har han helt rätt. Det har jag propagerat i några år nu. För det är märkligt hur ofta jag får höra att man vill ha in en kvinna. Som personalchef. Som marknadschef. Som Kommunikationschef. Men inte som VD/CEO, inte som COO, inte som CFO. Nej, där vill man trots allt ha en redig karl. En rejäl kille. Och det är där vi måste göra något. För det är de positionerna styrelsemedlemmarna tas ifrån. Utan kvinnor där kommer det alltid att skyllas på att man inte kan hitta någon eller på att de tackar nej.