cristofer – malmö, cph, sthlm.

Igår var jag på ett mycket intressant seminarium på Swedbank Arena i Malmö. Arrangör var Svenskt Näringsliv som ville få igång en diskussion om Näringslivet 2010 och gjorde det med en Kick-Off – Avspark 2010.

Ett kul initiativ med ett inte lika roligt innehåll. Svenskt Näringsliv har dykt ned i ungdomsarbetslösheten och frågat 100 ungdomar påvardera sida av sundet om deras attityder i arbetslivet. De har bara frågat ungdomar som faktiskt har ett arbete och som inte fyllt 25 år. Resultatet är mycket nedslående för svenskarna.

Till att börja med får danskarna i hög utsträckning arbete innan de ens tagit examen – svenska ungdomar får vänta över 6 månader eller mer.

Svenska ungdomar är generellt sett mycket mer negativa till sin framtid. I Danmark är 9 av 10 sysselsatta ungdomar fulla med framtidsoptimism och tillförsikt. I Sverige är bilden den motsatta. 9 av 10 ungdomar känner oro inför framtiden och möjligheten att få ett nytt arbete. Det är ganska skrämmande siffror som kommer att ge problem framöver. Danska ungdomar har ett väsentligt större utbud av arbeten att välja på vilket ger dem en säkerhet och skänker lugn. Det visar sig i att de t.ex. inte tar ett arbete som de inte tror att de kommer trivas med, och om de är på ett jobb där de inte trivs så säger de upp sig – eftersom det finns andra jobb att få. Svenska ungdomar däremot tar första bästa arbete eftersom det finns så få att välja på – och de stannar på dem fast de inte trivs.

Dessutom vågar de danska ungdomarna ställa högre krav på sina arbetsgivare och är mindre beroende av kontakter för att få jobb, till skillnad från Sverige där kontakterna ofta är avgörande. Och som Eva Östling Ollén, regionchef för Svenskt Näringsliv konstaterade så är kontakter ite alla ungdomar förunnat. Samtidigt innebär inte heller avsaknaden av ett starkt kontaktnät något hinder för att få jobb i Danmark. Men i Sverige är det alltså nästan helt avgörande.

Så något måste göras. Svenskt näringsliv vill naturligtvis ändra i LAS, och det kanske är en väg att gå, men generellt tycker jag mig ha sett en helt annan attityd till ungdomar – bland arbetsgivarna i Danmark. De ses som oslipade diamanter. Man anställer dem själv eller tar in dem som Vikarer (via bemanningsföretag) och ger dem chansen att visa framfötterna. Håller de inte måttet så – säger man upp dem. I Sverige gör man varken eller. Det gynnar ingen.

Visst finns det stora bolag som Ericsson som i högkonjunktur dammsuger högskolorna på ingenjörer, men i övrigt är det ganska svårt att ha “Noll Erfarenhet” men “Enorm Ambition”. Alla vill ha kandidaten som har 2-3 års erfarenhet, som redan bevisat att han/hon kan, men ingen vill ta chansen och odla en  ung person till den punkten.

Men som någon så vist frågade igår; Vem gav dig ditt första jobb? Borde inte du ta ditt ansvar och ge någon annan chansen till sitt första jobb?