cristofer – malmö, cph, sthlm.

Yours truly bögade loss på Wonk igår.

En drajja hemma och sen off till Malmö Opera. Började kvällen med premiären på Julie. Röda mattan var utrullad. Fotografen tog bilder.

Men det var faktiskt inte så bra. Det var faktiskt dåligt. Man skulle t.o.m. kunna säga att det sög. Så här: Vit rik kvinna blir kär i svart tjänare. Det går ju inte. Nej. Så hon tar livet av sig. Eh… Kanske inte så modernt va ? Känns svårt att relatera till? Det kanske fortfarande är aktuellt hos Capetown opera’s publik. Men i Malmö tror jag att vi hellre vill se att det där funkar, förhållandet mellan den vita vackra rika kvinnan och den svarte killen från den lägre klassen. Att de får varandra. Det ligger mer i tiden. Bara att första scenen är en svart man och en svart kvinna får mig att fundera. ”Är de tjänstefolk? Ska jag tro det? Bara för att de är svarta?” Övriga markörer saknas nämligen, så jag känner mig först upprymd – över att jag kanske får ha fel.. Men, nej. Regissören vill bara att allt ska vara som det en gång var. Trist. Tråkigt. Dåligt.

En pick-me-up behövdes. Ett glas champagne i en vansinnigt vacker lägenhet. Sen en middag. I en annan lägenhet. God mat, härligt sällskap. Och sen drinks. På Wonk.

Wonk är bögarnas mecka i Malmö. Dock inte bögarnas Mecka. Men kul hade vi. Dansade. Drack champagne. Och öl.

Idag. DVD. Sagan om Ringen. Och promenad i det förfärliga vädret. Och nu middag. Kathleen Battle och Cecilia Bartoli får förgylla min makes fantastiska kokkonst.