Michael Jackson var min barndoms idol och har definierat sättet jag lyssnar på pop-musik. Han tog popen, soulen, discon och r’n'b:n till helt andra nivåer. Hans konserter var de mest spektakulära shower som världen hade skådat. Han flög  ut från Stockholms stadion. Han trotsade tyngdlagar. Han sjöng och dansade i ett sånt rasande tempo att det helt enkelt inte var mänskligt möjligt. Men han gjorde det. Live. På riktigt och utan playback. Han har tillsammans med storheter som Quincy Jones skapat något av den mest odödliga musiken i pophistorien. Jag kommer ihåg hur en av mina bästa kompisar i skolan, Fredrik, dansade Michael Jackson koreografier. Det gjorde honom naturligtvis till en av de hetaste killarna i skolan. Alla som gör modern musik i vår generation har vuxit upp med Michael på sätt eller annat.

Jag gjorde en enkel iTunes lista med mina egna favoriter, bara de som jag verkligen älskar. Jäkligt bra låtar. Larvigt bra. Och det blev ändå 39 låtar. Det är galet imponerande.

Hans död är tråkig och tragisk – det hade varit fascinerande att se vad han skulle göra i London. Men på den ljusa sidan måste man konstatera att Wacko Jacko nu kan bli ihågkommen för sin totalt odödliga musik istället för att bara svärtas ned av sitt tragiska liv och märkliga sexualitet – och andra excentriciteter.

Det kommer säkert bli masshysteri i någon form. Alla sörjer en ikon – alldeles oavsett vad vi tyckte om honom så har alla en relation till Michael Jackson. Oavsett om man gillade det eller ej så berörde han en hel värld och rev av några av de bästa och mest spektakulära koreografier och shownummer som världen någonsin skådat - och troligen kommer att skåda. Hans klassiska framträdande på Motowns 25-årsjubileum är en uppvisning i showmannaskap – och han har toppat sig själv många många gånger sedan dess.

Forever Michael – du lämnar odödlighet efter dig.